.

1. Jag är inte så insatt i detta ämne och har ingen aning om hur jämställt det är i de andra länderna i världen, men jag tror ändå att vi är bland de bästa. Man märker ju inte av det när man går på stan, eller när man är med sina vänner, det är nog mest i yrkesvärlden som man verkligen märker av skillnaden. Jag kikade på statistiken som låg länkad på Stefans blogg, och där ser man verkligen en skillnad, både när det gäller hur mycket vi tjänar och vilka jobb i jobbar med. Tjejer tjänar bara 83-93% av männens lön. Sen är det 90% tjejer som jobbar som undersköterskor och bara 10% är killar. Tvärt om gäller jobbet som lastbilschaufför, där är det 90% killar och bara 10% tjejer. Jag såg även att 72% av alla chefer i den privata sektorn är män. Jag tycker ju inte att detta är så jämställt, men när jag sökte runt på Internet så hittade jag flera sidor där det stod att Sverige låg i toppen.

 Den statistik som stod på Stefans blogg om hur tjejer och killar mår är både förvånande och inte. Vad jag menar med det är att jag inte tycker att det är konstigt att tjejer mår sämst, men jag tyckte det var skrämmande att se hur pass dåligt vi egentligen mår. Jag tror att tjejer i genomsnitt känner en större press på att lyckas i skolan och får då mer huvudverk och sådant. Själv har jag fått magkatarr som följd av mycket stressande på högstadiet. Därför har jag ofta huvudverk, mår illa och har ont i magen och sådant. Just detta gäller inte mig, men vissa kanske känner en press att man vet att man i framtiden kanske kommer få kämpa mer som tjej för att få ett riktigt bra och välbetalt jobb. Detta förstår jag inte, rent statistiskt sett så har vi tjejer bättre betyg än killar, och ändå är det oftast dom som får de bästa och mest välbetalda jobben. Eller till och med mer, trots att personerna gör exakt samma jobb, bara för att de är män.

 Det att tjejer mår sämre inombords förvånar mig inte heller. Det finns en massa sjuka skönhetsideal som kanske ekar i bakhuvudet på unga och osäkra tjejer, och man vill ha rätt vänner och ha den rätta klädstilen. Som jag skrev i inlägget om ungdomsfrågor så ska man ju nuförtiden vara pinnsmal, och detta är ju fysiskt omöjligt för många tjejer. Jag förstår inte hur det blev så att smal är ”rätt” och allt annat är ”fel”. Att gå omkring och känna sig ful eller sämre än alla andra kan leda till att man mår dåligt (såklart) och sådant här tror jag är svårt att upptäcka. Det finns ju en dikt som går såhär: ”Flickan som skattar och ler, gråter när ingen ser”.

 Jag pratade med en vän som berättade att han hört att killar använder höger hjärnhalvan mer än den andra och tjejer tvärt om. Den vänstra hjärnhalvan:

*medvetande

*språkförmåga i både tal och skrift

*matematik

*logik

*analysförmåga

*jagets historiska aspekter och framtidsplaner

*Den arbetar sekventiellt, vilket innebär att den koncentrerar sig på en sak i taget.

Och den högra:

*omedvetna förmågor som:

-intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, formkänsla, igenkänning av ansikten, tolkning av ansiktsuttryck och musikalitet

 Om detta stämmer så kanske detta också påverkar varför tjejer och killar mår olika och är olika. Jag tror även att våra hormoner spelar en stor roll. Östrogen gör ju kvinnor väldigt känslomässigt laddade medan testosteron hjälper män att fokusera samt gör dem aggressiva. Att vi är mer känslomässigt laddade tror jag påverkar extremt mycket varför vi mår sämre. Tjejer är experter på att få andra tjejer att må dåligt, och det räcker med en blick eller något annat nästan osynligt som kan göra att en tjej bryter ihop en smula inombords. Jag tror inte att en kille reagerar likadant, han blir nog snarare irriterad. Jag tror även att killar väljer lite vad de ska koncentrera sig på, och gör det bara när de känner för det. Att de sedan blir lätt aggressiva hjälper ju inte heller direkt.

 2. Jag tycker att killar och tjejer behandlas olika i skolorna. På min gamla skola var det såhär att läraren bara pratade med de killar som satt och störde, för om de i alla fall pratade med läraren så tyckte lärarna att det var mycket bättre. Sen sket dom fullständigt i alla (oftast tjejer) som satt tysta och bara ville komma vidare med det som man ska jobba med. Sen var det i alla fall flest killar på min gamla skola som förstörde mest på skolan, vilket kostar skolan en massa extra pengar.

 Som jag skrev innan så fick jag en stressrelaterad sjukdom till följd av högstadiet och all press där. Därför tycker jag verkligen att det stämmer att tjejer lider av prestationsångest och att killar har svårt att koncentrera sig. Jag har t.ex. några vänner som är tjejer som sitter sent in på natten om man har någon inlämning eller prov, och går inte därifrån förrän dom är nöjda, även om det leder till att man bara får några få timmars sömn den natten. Sen har jag killkompisar som skiter i det och säger ”äh, det får gå som det går, jag pallar inte”. Men det finns givetvis undantag, men stort sett så ser det ut så, i alla fall i min vänkrets.

 Något man skulle kunna göra för att minska pressen i skolan är ju att lärarna pratar med varandra och planerar när prov och inlämningar ska vara, så att man inte får allt i samma vecka. Att ha överdrivet många läxor samtidigt minskar ju inte ens press och stress precis, och det får nog många att tänka att de inte orkar och att det får gå som det går. Med bättre planering så får vi ju bättre möjlighet till bra betyg.

3. Som jag skrev innan så finns det en naturlig skillnad på tjejer och killar. Både hur vi använder hjärnhalvorna och vad vi har för hormoner i kroppen. Jag tror även att saker i ens uppväxt påverkar, i alla fall en del. Med detta menar jag inte vad vi fick för färg på kläderna när vi föddes (t.ex. rosa om man är tjej) utan hur man blivit uppfostrad.  Som vi diskuterade på lektionen så får killar ofta blå kläder när de är små och tjejer rosa. Varför det är så vet jag faktiskt inte. Jag tycker bara det är konstigt att man delar upp färgerna över huvud taget. Att pojkar sen får bilar, lego och krigssaker att leka med medan tjejer får dockor och barbie påverkar kanske också. Fast nu när jag tänker efter så hade jag gula kläder som barn (vilket nu är min favoritfärg), jag älskade att leka med pappas bilbana, jag lekte med lego och jag hatade dockor. Trots detta så tycker jag att jag i övrigt är en typisk tjej, så det kanske inte spelar någon roll, egentligen? Vad tror man egentligen kan hända om man skulle byta ut de typiska ”tjej-leksakerna” till de som pojkar använder? Om man ska utgå från mig så händer det absolut ingenting, vad jag vet.

Om jag skulle bli tvungen att byta kön (detta är inget jag hade gjort frivilligt) så tror jag att min vardag hade förändrats enormt mycket. Då hade det nog inte varit lika ball med 10 år av dans bakom sig, bland annat balett. Jag älskar att sjunga och gör det ungefär hela tiden, men det kan man ju göra som kille med. Jag tror fortfarande att jag hade älskat shopping, men då hade jag kanske inte köpt kläder utan tekniska saker och sådant. Jag vet inte hur jag hade sett ut i övrigt, eftersom det hade känts konstigt att en dag inte sminka sig eller fixa håret. Jag kanske hade blivit en brat med stylat hår och smink i ansiktet, vem vet? Klädintresset och att jag gillar shopping hade funnits kvar, men man har ju inte lika mycket kläder att välja på om man är kille, så jag hade kanske tröttnat. För övrigt tycker jag att det är snyggt med långt hår, men jag hade väl fått klippa av det, tyvärr.